En grå katts blå svansång


Tom and Jerry – Blue Cat Blues (1956) by itzblog

Jag är ganska säker på att jag har sett det här klippet förr, någon gång, för länge sedan. Känner definitivt igen det. Men då hade jag ingen aning om betydelsen. Då visste jag inte hur mörk den faktiskt är.

Tom och Jerry återvände förvisso senare i olika former, i fler kortfilmer under andras styre och även långfilmer, men Blue Cat Blues var den allra sista filmen i deras första tidsålder, av karaktärernas skapare William Hanna och Joseph Barbara.

Även om Blue Cat Blues sticker ut som mest med sitt slut, skiljer sig även resten alla Tom och Jerry-kortisar som kom innan dess. Åtminstone de jag minns. Det är fortfarande våldsamheter, två djur mot varandra i en harang av absurda och surrealistiska våldsamheter (och härifrån kan det vara värt att varna för spoilers, för den som inte tagit sig tid att titta ännu men vill, och jag tycker nog man borde vilja, det handlar inte om många minuter av ett liv), skillnaden är att kampen inte längre står mellan Tom och Jerry. Nej, Jerry är blott en berättare, en åskådare, ett vittne till hur Tom blir hopplöst, hjälplöst, förkrossande förälskad. Mot sig har han en rival, en annan katt, med helt andra ekonomiska resurser, som gör allt för att bräcka stackars förlorade Tom.

Och han lyckas. Humorn, vålsamhetshumorn, den finns fortfarande kvar, men dels tyngs den ner av att någonting är annorlunda mot förut, någonting helt annat står på spel, och dels blir det värre när man vet vad som väntar.

Inte för att man nödvändigtvis tror det. Filmen börjar där den slutar, med Tom på ett järnvägsspår, väntandes på döden som tjutande närmar sig. Men vi vet ju hur det här slutar. I sista minuten ändrar han sig. I sista sekunden kommer Jerry, som står över honom och tittar ner, och i en återblick berättar hela historien om hur de hamnade där, i sista sekund kommer musen rädda katten.

Förutom att det inte är vad som händer. Nej, Jerry har ingen tanke på att rädda Tom, han anser att katten har lidigt nog, det här är för hans eget bästa.  Musen har ändå sin egen käresta. Trodde han ja, för i kortfilmens sista klipp ser vi även Jerrys egen käresta åka iväg med en annan, på ett sätt som alltför tydligt speglar Toms erfarenhet, och Jerry ser ingen annan utväg än att sätta sig bredvid Tom på spåret.

Och tågets visslande ljud vittnar om att den nästan är där.

Och där slutar filmen.

Hanna och Barberas sista tecknade kortfilm med Tom och Jerry, för barn, slutar med att de båda huvudkaraktärerna tar sina liv. Inte på skärmen, för all del, men antydningen är tydlig. Tydlig och tung.

Och det är skitbra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.