Organiserat kaos

mer än bara ett vackert skägg

Sista natten i New York

Jag har tillbringat så mycket tid här med att ta mig från plats till plats, med att åka buss och tunnelbana, med att promenera, med att gå och åka mer eller mindre fel, att det känns som om jag knappt fått någonting gjort. Och visst, det finns saker jag inte hunnit med, missat, med mera, men när jag listar vad som faktiskt gjorts är det fan inte kattskit. Om en säger. Som igår.

Lång byggnad

Igår vaknade jag sent och kom iväg mycket senare. Jag var trött, det var söndag, jag förtjänade vila. Gav mig till slut av mot en serietidningsbutik på Manhattan. Hittade lite kul. Gick förbi Empire State Building och imponerades av dess storlek. Stannade på marken eftersom jag inte riktigt hade intresse nog att lägga ut tiden eller pengarna på att ta mig till upp. Gick förbi en pakistansk parad. Därefter vidare till Brooklyn där man plan var att kolla in något som kallas Smorgasburg, som jag av någon anledning fått för mig skulle vara en stor loppmarknad. Det var det inte. Smorgasburget huserar (förstås) i Williamsburg, nära vattnet, precis vid Brooklyn Bridge Park, som visade sig vara en riktigt mysig miljö, och handlar inFar, en annan man kunde faktiskt få upp min kokosnötte om loppor utan om mat. Ungefär som den där årliga matgrejen i Kungsträdgården i Stockholm, fast oftare och häftigare. Vid ett ställe sålde de kokosvatten direkt från nöten. Högst bokstavligt. Vi, kunderna, beställde och sedan stod en snubbe bredvid som med en stor jäkla matchete hög i kokosnöten till det blev tillräckligt med hål för ett sugrör. När nöten tömts kunde man få den hackad i två delar för att kunna äta köttet. Skitbra.

 

Jag gick vidare. Hade ett mål som inte var helt lätt ta sig till. Åkte lite buss. Hamnade oväntat vid ett krigsmomument som var häftigt i en park. Många schyssta parker i New York.

Därefter Barcade, en bar i någon slags mindre före detta lagerlokal, den känslan i alla fall, men massa gamla arkadspel. Lysande idé.

Därefter hem. Men bara tillfälligt, ty klockan hade inte ens hunnit bli fruktansvärt sen. Jag skulle bara hem och byta om, tvätta av mig, ladda telefonen, koppla av, innan det var dags att gå ut igen, att bege mig mot den sena showen på klassiska Comedy Cellar (en sådan där klubb där en massa kända komiker har stått och sagt roliga saker). Jag hade tänkt välja en tidigare show men var för sen med att reservera. Vilket jag i efterhand är förbaskat glad för.

Showen var kul. Lite roligare för varje komiker (och nej, det beror inte på att jag drack en massa alkohol under kvällen) som körde sin stand up-rutin. När sista utannonserade komiker var klar gick Dave Atell . Och lockade ganska snart till sig Jeff Ross. Jag har väldigt dålig koll på dessa herrar men förstod att de är något mer välkända än övriga under kvällen. Eftersom vi var sista publiken för kvällen kunde fortsätta ungefär så länge de kände för det. De jävlades med varandra, de tog upp folk ur publiken och roastade, de höll på i säkert en timme (om inte mer, det kan mycket väl ha varit mer, det måste nästan ha varit mer) över tiden med att fjanta och tramsa och vara förbaskat roliga.

Klockan hade hunnit bli tre när jag, innan tunnelbanan, gick in på en lugn, nästan folktom, bar för att varva ner.

Och det var historien om hur sista natten i New York slutade på allra bästa sätt.

Och jag hade i alla fall en jävla tur med vädret

Vid Brooklyn Bridge Park

Föregående

Livet är en kabaré, min vän

Nästa

Kaffe, pornografi och de sista skälvande (eller egentligen ganska lugna) timmarna i New York

2 Kommentarer

  1. Fan så fint de låter. Jag vill också gå på Comedy Cellar! Jeff Ross är ju jävligt skoj på Comedy Centrals roast iaf

  2. Fan vad jag längtar till NY nu.
    Låter verkligen som du haft en toppenresa.

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén