Kaffe, pornografi och de sista skälvande (eller egentligen ganska lugna) timmarna i New York

Det är nu en vecka sedan jag kom hem från min resa och har fortfarande ett inlägg kvar att skriva (hemma är uppenbarligen inte nyttigt för min kreativitet och det logiska slutsatsen är att jag borde vara på resande fot nästan hela tiden). Minst ett, för det går alltid att utveckla och alltid är det något som jag har glömt, men för tillfället litar jag på att ni lever i spänd förväntan över vad som hände den där sista dagen i New York. För även om jag inte skulle tillbringa någon mer natt där, gick inte mitt flyg förrän närmare halv tio på måndagskvällen. Vilket trots allt gav mig några timmar till på plats. Låt oss se om jag minns dom.

Måndagen den tjugofemte augusti tjugohundrafjorton började med att jag packade färdigt så mycket som möjligt och i övrigt gjorde mitt hyrda rum färdigt för avresa. Ja, min avresa då, jag litar på att rummet står kvar där det stod i måndags kväll. Efter det begav jag mig mot Manhattan och de två sista målen som skulle hinnas med. Det första var kaffe.

The New Pornographers är en kanadenisk popgrupp tillika en av mina stora musikaliska favoriter.  Tidigare i somras fick jag reda på att de skulle sälja ett eget kaffe i samarbete med en mindre amerikansk kaffekedja vid namn Intelligentsia, och att denna kedja hade ett par butiker i New York, och att det kaffet även skulle säljas i ett paket med kaffemugg och tygkasse. Detta paket gick att förebeställa på nätet men eftersom jag skulle vara i USA samma dag som det släpptes (just denna måndag) tänkte jag lika bra att vänta. Slippa frakten. Plus roligare att köpa på plats.

Således var mitt första mål för dagen Intelligentsias första butik och fick tji. Såg kaffet men inget annat och gick därför vidare. promenerade över halva Manhattan, mot High Line, den före detta upphöjda järnvägen som sedermera blivit tjusigt turistmål, där kaffekedjans andra ställe skulle finnas. Halvvägs dit, och i lunchrusningen, hittar jag frukost, en bagel med bacon- och cheddarmjukost. Smaskens. Kommer fram till High Lines ena ände och börjar vandra.

En vägg
En liten del av High Line

Vi var här vid nyår, vandrade utmed hela, och jag hade väntat mig att det skulle vara häftigare, vackrare, nu, med grönskan och så vidare. Inte direkt. Växterna kändes lite för tråkigare och aningen övervuxet. Det kanke blev bättre sen men jag var tvungen att avvika halvvägs, för att nå mitt kaffeställe. Hittade det och upptäckte till min besvikelse att inte heller dom hade hade hela paketet (visade sig att det bara såldes över disk i kaffekedjans hemstad Chicago). Vägdes upp något av en komplimang för mitt skägg, och en god kopp kaffe. Vidare till mitt nästa, och sista, mål. En bar. En av de jag var inställd på att besöka. McSorley’s Old Ale House  har hela 160 år nacken och är därmed det äldsta ölstället i New York. De serverar endast två öl, båda på fat, en mörk och en ljus. Den ljusa är en ale och den mörka en porter, och båda var väldigt goda utan att för den sakens skull sticka ut nämnvärt. Bara jävligt stabil, god, öl. Pratade lite med bartendern. Jag tror han har jobbat där i en 35-40 år. Skön snubbe, hur som helst.
Och med det promenerade jag till närmaste tunnelbana, åkte tillbaka till Queens, träffade min värd för första gången, pratade lite med henne, packade ihop mitt sista, vilade några minuter, köpte vatten av en snubbe på gatan, fick två flaskor eftersom han fick alla mina mynt som jag ändå inte hade haft någon nytta av i Sverige, åkte till flygplatsen. Spenderade en stund på fel terminal. Åt en god korv. Tog mig till rätt terminal. Handlade i taxfreen. Hittade en bar och tack vare den blev min sista öl på amerikansk mark en Brooklyn Brown Ale på fat, trevligt. Gick på flyget. Flög. Fick rejäl magknip (kan det ha varit flygplansmaten?). Landade. Då var det tisdag runt lunch, svensk tid. Tog mitt bagage. Upptäckte att jag blivit bestulen rätt ut ur mitt inchechade bagage (mer om det i ett senare inlägg, kanske). Ägnade en fyra timmar eller så åt att först hitta rätt ställe att anmäla på och sedan göra anmälan och därefter hitta busshållplatsen som skulle ta mig därifrån. Åkte buss, pendeltåg, buss igen. Kom hem. Däckade i sängen. Vaknade sent på kvällen och var nog vaken en liten stund, åt gissningsvis något, somnade igen och sov till långt in på onsdagens eftermiddag. Sov inte utan uppehåll men de gånger jag väl vaknade till liv var det utan energi att göra annat än ligga kvar och somna om. På kvällen? Gick jag ganska säkert utan en runda, antagligen för att fixa mat, och jag tror det kan ha blivit sushi, men ärligt talat, vid det här laget hade jag lämnat New York för länge sedan och gissningsvis även ert intresse. Så vi sätter väl punkt, för en stund. Om jag har beställt The New Pornographers-paketet på nätet nu? Nej, det hann säljas slut innan jag fick tummen ur ändalyktan. Attans pannkaka, och så vidare.

2 reaktioner till “Kaffe, pornografi och de sista skälvande (eller egentligen ganska lugna) timmarna i New York

  1. Fyfan vad soft med McSorleys!
    Jag tror att det är meningen att växterna på high line ska se övervuxna ut. Det ska se lite ovvårdat ut fast det är väldigt uttänkt. Helt enligt hippsterandan.
    Tänkte på en sak med ditt problem med googlemaps, det finns ju många bra ofline apps, jag använder CidyMaps2Go som jag tycker är helt suverän. Den måste du skaffa till nästa gång.
    En annan app man måste ha i NY är NYC Subway men den kanske du hade.

    1. Ja, NYC Subway hade jag. Ovärderlig.

      Och Google Maps har ett utmärkt offlineläge, problemet låg snarare hos mig själv. Att jag inte kollade upp adresserna ordentligt i förväg eller att New York är såpass stort att jag lätt blir förvirrad och felorienterad. Men vafan, då ser man ställen man annars inte hade fått se, och det har ju i allra högsta grad sin charm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *