Varför?

En bild på författaren

Typiskt bra fråga.

För några år sedan var jag på dejt och oförhappandes kom vi in på det är med att skriva på nätet. Att det för mig började när jag kom i kontakt med webben, runt 95-96, först via någon slags kollektiv dagbokstjänst som hette Surr.net, sedermera dagbok på egen hemsida under några år, fram tills bloggverktygen kom och allt det där vi tidigare gjort skulle kallas blogg. Att det senare, på grund av orsaker, rann ut i sanden.

Hon påpekade något om att jag då, under de första åren, inte kan ha haft många läsare. Hon ifrågasatte poängen med att skriva. Jag hajjade till. Klart jag ville, vill, bli läst fast det låg aldrig någon direkt reflektion över det. Hade eventuellt en besöksräknare, deltog kanske i något länkutbyte, men mycket mer än så var det inte. Jag ville bara skriva.

Vad gör jag här?

Jag vill bara skriva. Organiserat kaos är helt enkelt tänkt som ett utlopp för min så kallade kreativa ådra, inte nödvändigtvis med något speficikt mål eller format i sikte. Vi får se hur det går den här gången. Önska mig lycka till.

Mitt lilla enkla självporträtt.

Här är en annan blandad kompott

  • Jag finns på IMDb.
  • Jag skolade om mig i mogen ålder till något så modernt som webbkommunikatör.
  • Jag brukade tillverka skyltar.
  • Jag är född 1978. I februari. Den sextonde. En torsdag.
  • Jag gillar att nörda ner mig i flera saker men framför allt film, serietidningar och kaffe. Och öl.
  • Inte ost, frågar du som känner mig? Jag älskar ost, men det är mer en blind passion. En ren njutning.
  • Jag avskyr att stava fel.
  • Jag är rädd för döden.
Tecknat porträtt på mig med huvudet i en gigantisk bit ost.
Jag, enligt Nicklas Andersson.