Tidigt en söndag, på ett café i Hässleholm. Eller är det ett konditori? Gissningsvis har benämningen ingen större betydelse men det känns som ett klassiskt konditori, och jag gillar ordet konditori, så jag säger konditori. Tidigt en söndag, på ett konditori i Hässleholm. Här sitter jag.
Jag kom hit (till staden, inte konditoriet) i fredags kväll. För att besöka vänner. En helg som spenderats, som vanligt, till största delen hemma hos dom. Det har jag ingenting emot men det innebär också att mina erfarenheter av Hässleholms helhet är något begränsade. Det har jag nödvändigtvis inte heller någonting emot.
Det ska inte tas som en diss mot staden själv. Jag känner den ju knappt. Men jag känner typen. Och vet att jag skulle krevera, gå sönder, snart explodera, av att bo här. Småstäder är inte riktigt min grej. Det är däremot vänner.
Och för deras skull skulle jag gärna tillbringa mer tid här. Både för att tillbringa mer tid med dom, och för att lära känna Hässleholm för Hässleholms skull. Se vad dom ser. Upptäcka. Trivas. Den är trots allt ganska mysig. Åtminstone till det yttre. Och i kortare perioder.
Dessutom är jag oerhört förtjust i skånskan.Skånska. Bra dialekt.