Mer om detta kaos

För att knyta an till gårdagens inlägg så funderar jag på om det vore bättre med en nystart, istället för att bygga vidare på vad som har varit.

Jag må ha skrivit i det här och liknande format sedan 90-talets mitt ungefär, men utöver det så har namnet “Organiserat kaos” hängt med i femton år eller så. Jag är inte helt säker men 2004 känns som en rimlig siffra. Skulle kunna vara så tidigt som 2001 och jag vet att den fanns 2006. Således känns 2004 oerhört rimligt.

Hur som helst.

Den här versionen av bloggen började i sin tur som en nystart. Säkert en i raden av försök att komma igång igen efter en tids lättja och skrivkramp. Det här var fem år sedan. Fem år! Det har hänt lite sedan dess, med betoning på lite. Endast 20 publicerade inlägg (inklusive detta). 2015 och 2016 gapar tomma.

Så frågan är om jag borde börja om. Från noll. Under samma namn (jag är fortfarande vansinnigt stolt över domännamnet) eller någonting nytt. Kanske en kompanjon till mina studier. Att sätta sig i skolbänken efter tjugo år eller så, för att helt byta bana, är trots allt i sig en ganska hygglig nystart.

Å andra sidan gillar jag min lilla resedagbok här. Jag har rest flera gånger sedan dess men av någon anledning är det bara soloresan till New York 2014 som förärades med ett nedtecknande. Tyvärr.

Jag kan verkligen vara väldigt ojämn.

Äh, det ger sig med tiden. Det viktigaste är förstås att jag får ur mig någonting. Var, hur och under vilken titel är ändå ganska sekundärt.

Min relation till skrivandet

Det var i runda slängar ett tjugotal år sen sist men nu är jag tillbaka i skolbänken. Utbildningen heter webbkommunikatör (med inriktning mot sociala medier) och en av våra allra första uppgifter var att skriva om vår relation till skrivandet. Vad jag lämnade in såg ut ungefär som följer.

Minns i förskolan, hur jag skrev en historia i någon slags primitiv bokform (vi häftade ihop ett gäng A4-ark), och sedan har jag egentligen aldrig slutat hålla på. Formerna har ändrats och varierats men orden har alltid varit med mig. Det är en livslång relation.

Typ av texter

Som ung var det mestadels dikter och noveller, eller utkast till noveller. Många idéer samlades på hög. Med åren började jag skriva av mig på nätet. Först i dagboksformat, på sedan länge döda tjänster, sedan egen hemsida. Vilket blev till blogg. Därefter därefter forum och sedan sociala medier. Jag skulle tro att de senaste tio åren (plus växel) har inlägg i sociala medier ändå varit mitt främsta uttrycksmedel.

Under nästan tio års tid frilansade jag också som filmskribent för MovieZine. Främst recensioner, men även krönikor och andra typer av journalistiska texter.

Innan MovieZine skrev jag även för en filmblogg i ett par år, och innan dess jobbade jag ett tag redaktionellt för en kortlivad filmsida med stora ambitioner.

Så, jo, att skriva om film har också legat mig väldigt varmt om det gamla hjärtat.

Min erfarenhet av sociala medier

Lång och bitvis intensiv, på hobbynivå. Jag har ofta varit tidig med att testa nya tjänster, tycker om formaten, och att använda exempelvis Twitters begränsningar till kreativa fördelar. Det är dessutom sociala medier som tagit klivet över till social verklighet, då en stor del av min nuvarande bekantskapskrets har sin grund i sociala medier. Att jag sökt mig till den här utbildningen, att jag vill jobba med det här, beror också mycket på människor som jag lärt känna genom åren, som på något sätt arbetar med sociala medier.

Och så skrivandet. Det är den stora orsaken.

Vad jag vill förbättra

Kanske framför allt att skriva mer fokuserat. Jag har en tendens att sväva ut, använda fler ord än vad som många gånger är nödvändigt, och jag ser fram emot lära mig skriva sparsamt och med tydligare riktning. Slipa till mig, så att säga, och helt enkelt utvecklas överlag. Jag älskar att utvecklas.